Den 1 mars påbörjade jag en runstreak, bara för skojs skull. Jag ville se hur det påverkar kroppen, både fysiskt och psykiskt. Nu har jag sprungit 11 dagar på rad (kommer göra dagens sträcka i eftermiddag). För att det ska få räknas som en runstreak så ska sträckan vara minst 1 mile, dvs ca 1,6 km. ”Varvet” vid vårt är 2,2 km och det är den sträckan jag valt att springa de flesta dagarna. Minst en gång i vecka ska jag försöka springa en längre sträcka, för konditionens skull.
Jag satte ett mål när detta året började att jag skulle försöka springa 10km i veckan. Dels för att det är bra för min rygg att springa, dels för att min kondition verkligen är under all kritik. Det gick bra i några veckor, tills det kom en massa snö. Tog en paus då och började nu igen alltså den 1 mars.
Hittills på 11 dagar har jag sprungit 31,7km och känner skillnad på mitt mående. Jag är piggare (kan ha med ljuset att göra också iofs), det tar inte emot att ge sig ut eftersom det är en så kort sträcka och jag tycker att jag känner mig starkare i kroppen. Det ska bli spännande att känna hur det känns om ytterligare 10 dagar. Nu är vädret lite tråkigare, men vem har dött av lite regn?
